Farväl...

Jag har varit tvungen att säga upp min nya goda vänskap med stallpellets och är nu tillbaka i kutterspånsträsket... Själen gråter varje gång jag kommer till stallet och ska mocka. Men det är bara att gilla läget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0