Min älskade ögonsten

Nu är jag mer tacksam än ledsen över att Tanja inte lever längre (även fast jag fäller en tår just nu). Jag är tacksam över att jag fick äga en så fantastisk ponny i 11 år och att vi fick uppleva så mycket roligt tillsammans. Vi kunde varandra utan och innan. Hon kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! Det finns ingen som Tanja...

Min älskade ponny, Tanja
(bilden är tagen samma dag som jag åkte till USA, alltså sista gången jag såg henne, jag var hos henne länge och bara borstade, flätade hennes man, gav henne massa bananer och mös, sen minns jag att jag ringde till mamma för att hon skulle säga åt mig att åka hem eftersom jag aldrig ville lämna henne men till slut så hade jag bråttom hem för att packa och åka till flygplatsen)

Såhär kommer jag alltid att minnas min älskade Tanja:

Frisk...


...fantastisk...


...och underbar!

Min älskade vän vi ses igen någon gång och då har du inte ont längre...

Svar: Haha ja men när du kommer hem så får vi åka & hälsa på dig med! =)



:( jag gråter bara jag tänker på hur ont hjärtat gör när man måste ta bort ett djur, en familjemedlem och någon som funnits i ur och skur.

Jag tänker på Macke fortfarande, den finaste av dem alla..