Om vi har tagit 3 steg fram medan vi har tränat ensamma så tog vi 4 steg tillbaka idag. Mitt hjärta gråter... Jag får en klump i magen bara jag tänker tillbaka på passet (jag skriver detta inlägg idag, 11/3, men tillbakapublicerar det för att det ska hamna på rätt dag då ridpasset genomfördes). Det bästa jag gjorde under detta passet var att hoppa av och gå ut ur ridhuset.
Passet började bra. Gjorde våra vanliga rutiner; skritt för hand 2 varv åt varje håll i ridhuset innan jag spänner sadelgjorden, hämtar pallen och börjar hoppa upp. Tog även 2 varv extra för att han var uppblåst som en blåsfisk och trippade omkring på tårna. Vem vill sätta sig på en bomb som man vet kommer explodera när som helst? Kommentaren jag fick var om han har sadeltvång? Alltså för att jag ledde runt honom innan jag satt upp. Say what?
Jag satt upp och skrittade runt, ställde inåt, ställde utåt, på volt. Allt bra så långt.
Sen kommer det in en ny häst i ridhuset (vi var ensamma från början) och Prinsen drar iväg ett enormt jämfotahopp avslutat med en bakutspark och följt med bockningar så jag höll på att flyga av (VÄLDIGT NÄRA) men jag satt kvar och tog in honom på en liten volt och skänklade på honom som "bestraffning". Detta tyckte jag var väldigt nyttigt för Prinsen eftersom att han är lite smådum och bockar iväg ibland och behöver få veta att det är fel.
Efter hans bock fortsatte vi som inget hänt. Skritt runt på volt, stannade, backade. Allt bra så långt. Inget konstigt.
Men när vi skulle gå på volt, ställa utåt och flytta bogarna inåt gick det inte riktigt ihop i Prinsens huvud. Det är inget vi har tränat på ens från marken, så det är ju rätt logiskt att han inte förstår direkt. Men direktionen var att sparka på tills han flyttar undan, vilket han inte gjorde för han förstod ju inte. Jag vill lära min häst saker steg för steg genom ett ömsesidigt förtroende. Detta blev bara pannkaka och en massa skänklande utan resultat.
Men jaja tänkte jag, vi ska väl göra något annat snart eller ta det till en lättare nivå så att Prinsen får en chans att lära sig.
Så vi lämnade skritten och började trava och när vi väl gjorde det så var Prinsen småtjurig efter allt skänklande och ville inte riktigt gå fram plus att jag vet att han inte gillar att gå på volt i trav (just den sista kvarten av den öppna delen på volten), så det var ju redan där en dålig början på det fortsatta arbetet.
Men vi kämpade på tills vi skulle göra samma sak i trav som vi gjort i skritt; ställa utåt och flytta bogarna inåt... Förstår han inte i skritt är det SJÄLVKLART att han inte kommer förstå det i trav... Men jag är ingen som ger upp och när det står en tränare som ridit in "100-tals" unghästar och säger vad jag ska göra med min unghäst så är det ju klart att jag lyssnar och försöker. Men tillslut brast det och jag stannade, hoppade av, sa att jag inte ville rida mer och gick raka vägen ut ur ridhuset och tog en promenad mellan åkrarna gråtandes med min underbara häst i ena handen. Tror jag grät minst en timme efter att jag hoppat av, det har aldrig hänt förut (varken att jag hoppat av mitt i en träning eller störtbölat efter en träning på det här viset)...
Det var en fruktansvärd upplevelse som jag gärna skulle göra ogjord... Min häst är påverkad för framtiden av detta passet... Det märkte jag redan passet efter... Det kommer att ta tid att få tillbaka förtroendet från min häst...
Min stora fundering som snurrat i huvudet sen i tisdags är:
- Gör alla 3-åringar förutom min galoppombyten efter 30 ridpass?
