Skrittade fram som vanligt, 4 varv. Flyttade fram- och bakben. Satt upp och red runt lite i skritt och trav. Galopperade även ett halvt varv åt varje håll. Med lite mer muskler så kommer han dundra fram. Fin hest.
Vi måste fortsätta jobba med framåtbjudningen och få kvickare reaktioner undan mina skänklar. Men nu tar vi semester ett tag först!
Om jag skulle välja en bild som beskriver min häst så är det denna bilden under.
Jag har inte mött någon mysigare än Of Course Amor tidigare. Jag har aldrig matat han med godis eller äpplen eller dylikt så det enda han vet som belöning är klapp och mys och det uppskattar han verkligen!
Kliar man han på mulen så börjar han flema eller i alla fall rycka i läppen. Han älskar att klia tillbaka om man kliar han och han har inget emot att trycka mulen mot axeln eller i håret på en. Han är en riktig mysare. Enda gången han inte är helt med är när han är hungrig, men har han fått äta i 10 min är han redo att mysa igen.
Det kan ibland ta väldigt lång tid att mocka...
Frissade tassarna och huvudet samt grimstubben idag. Han var allt för lurvig när jag började kolla... Så nu är han frissad i fin.
Den främre hoven är frissad och den bakre är bara frissad upptill vid knät. Det blev stor skillnad iaf när han var klar!
Planerade att rida idag eftersom att jag bara har 3 dagar innan vi åker till Spanien.
Men. När jag var i stallet idag och friserade och gjorde iordning Prinsen så kom H och C och skulle rida så jag såg en möjlighet att träna det som är vår svaghet; att Prinsen tappar fokus på mig när det kommer in nya hästar i ridhuset.
Så vi gick först till ridhuset, så jag skulle få släppa han, så han skulle få springa av sig. Men det enda han ville var att lägga sig ner... Och det är INGET han får göra med min älskade gamla Frank Baines på ryggen! Och det gjorde han inte heller. Om än han var halvvägs ner...
I alla fall så tränade vi att flytta fram- och bakben från marken och att flytta runt i en cirkel. När de andra hästarna sen kom in blev han väldigt ofokuserad och blåste upp sig så då fick han gå på en liten volt runt mig tills han hade fokus på mig igen. Han är en väldigt mjuk häst så det gör mig ont i hjärtat att tränaren sa att jag inte klarar av honom och att han var dum... Min häst är bland de enklare och snällare hästar jag mött. Han är lat och därmed väldigt lätt att få att lyda, eftersom det inte krävs mkt för att han ska tycka det är roligare att vara med än emot mig. Han är ingen som orkar bråka med andra ord och det tackar jag för. Allt handlar bara om bra markarbete!
Jag är säker på att Prinsen kommer att bete sig när jag sitter på om jag får han att lyssna från marken först. Vi bygger ett band till varandra så att vi båda kan vara trygga i alla olika situationer. Har man bara ett universal kommando som funkar för att lugna ner och få fokus igen så har man mkt vunnit! Det är väl lite där vi missat när vi lullat runt själva i ridhuset utan att någon stört oss. Men nu är vi redo att bygga vidare!
Min häst kommer bli en stjärna:) Förr eller senare. Utan någon annans stjälp.
Bild från i kanske tisdags? Innan jag åkte till Piteå iaf.
Fortsatte från grunden idag och gjorde mycket från marken. Övade på att flytta i sidled, typ sidepass. Gick bättre idag. Fick säga till han på skarpen några gånger för att han skulle flytta undan men till slut förstod han.
När jag satt upp skrittade vi bara lite och sen travade jag runt på fyrkanten för att få fram framåtbjudningen igen. Han travade på som en kung:) Min vackra häst kommer tuffa fram på dressyrbanan när tiden är inne!
Törstig häst efter ridpasset.
Nu ska jag åka ut till min gullegris och pussa massa på honom, samt rida ett POSITIVT pass och packa massa höpåsar.
Gullmulen bara någon månad gammal. Nu är det ännu mer mule att pussa!
Red med Helen i ridhuset. Blev mycket jobb från marken innan jag hoppade upp. Eftersom att förra passet var helt värdelöst dåligt så ville jag börja om lite från början och göra det tydligt för Prinsen. Bara för att vi inte klarade av det vi blev ombedda att göra i tisdag betyder det inte att jag inte tänkt göra det. Jag tycker att det var fel att göra på det sättet som vi blev ombedda att göra det och jag kommer hädanefter att göra det på MITT sätt.
Så jag började från marken att flytta undan bogen genom att sätta tummen i bogen, först lätt tre gånger för att sedan öka intensiteten tills han flyttar undan och då får han beröm genom en strykning på samma ställe istället. Efter att han börjat klicka detta (förstå), ställde jag in huvudet och bad honom att flytta igen (bort från mig) på samma sätt men med huvudet mot mig. Det gick också tillslut. Det var inte bra, men han gjorde rätt några gånger och nu ska vi nöta på tills han flyttar som ett rinnande vatten undan för tryck.
Skrittade mest när jag satt upp men travade några varv på volt för att komma igång igen och inte få prestationsångest, som jag kände just då. En kommentar om att man inte klarar av sin egen unghäst kan sätta sig djupt och den är svår att glömma... Jag är förbannad över att jag ens slösade 300 kr på att bli idiotförklarad och dessutom ovän med min häst... Men nåt nyttigt fick vi väl samtidigt ut; hur vi inte vill göra saker och ting!
Traven gick väl sådär, han bromsade och ville inte gå fram ärligt för skänkeln.
Om vi har tagit 3 steg fram medan vi har tränat ensamma så tog vi 4 steg tillbaka idag. Mitt hjärta gråter... Jag får en klump i magen bara jag tänker tillbaka på passet (jag skriver detta inlägg idag, 11/3, men tillbakapublicerar det för att det ska hamna på rätt dag då ridpasset genomfördes). Det bästa jag gjorde under detta passet var att hoppa av och gå ut ur ridhuset.
Passet började bra. Gjorde våra vanliga rutiner; skritt för hand 2 varv åt varje håll i ridhuset innan jag spänner sadelgjorden, hämtar pallen och börjar hoppa upp. Tog även 2 varv extra för att han var uppblåst som en blåsfisk och trippade omkring på tårna. Vem vill sätta sig på en bomb som man vet kommer explodera när som helst? Kommentaren jag fick var om han har sadeltvång? Alltså för att jag ledde runt honom innan jag satt upp. Say what?
Jag satt upp och skrittade runt, ställde inåt, ställde utåt, på volt. Allt bra så långt.
Sen kommer det in en ny häst i ridhuset (vi var ensamma från början) och Prinsen drar iväg ett enormt jämfotahopp avslutat med en bakutspark och följt med bockningar så jag höll på att flyga av (VÄLDIGT NÄRA) men jag satt kvar och tog in honom på en liten volt och skänklade på honom som "bestraffning". Detta tyckte jag var väldigt nyttigt för Prinsen eftersom att han är lite smådum och bockar iväg ibland och behöver få veta att det är fel.
Efter hans bock fortsatte vi som inget hänt. Skritt runt på volt, stannade, backade. Allt bra så långt. Inget konstigt.
Men när vi skulle gå på volt, ställa utåt och flytta bogarna inåt gick det inte riktigt ihop i Prinsens huvud. Det är inget vi har tränat på ens från marken, så det är ju rätt logiskt att han inte förstår direkt. Men direktionen var att sparka på tills han flyttar undan, vilket han inte gjorde för han förstod ju inte. Jag vill lära min häst saker steg för steg genom ett ömsesidigt förtroende. Detta blev bara pannkaka och en massa skänklande utan resultat.
Men jaja tänkte jag, vi ska väl göra något annat snart eller ta det till en lättare nivå så att Prinsen får en chans att lära sig.
Så vi lämnade skritten och började trava och när vi väl gjorde det så var Prinsen småtjurig efter allt skänklande och ville inte riktigt gå fram plus att jag vet att han inte gillar att gå på volt i trav (just den sista kvarten av den öppna delen på volten), så det var ju redan där en dålig början på det fortsatta arbetet.
Men vi kämpade på tills vi skulle göra samma sak i trav som vi gjort i skritt; ställa utåt och flytta bogarna inåt... Förstår han inte i skritt är det SJÄLVKLART att han inte kommer förstå det i trav... Men jag är ingen som ger upp och när det står en tränare som ridit in "100-tals" unghästar och säger vad jag ska göra med min unghäst så är det ju klart att jag lyssnar och försöker. Men tillslut brast det och jag stannade, hoppade av, sa att jag inte ville rida mer och gick raka vägen ut ur ridhuset och tog en promenad mellan åkrarna gråtandes med min underbara häst i ena handen. Tror jag grät minst en timme efter att jag hoppat av, det har aldrig hänt förut (varken att jag hoppat av mitt i en träning eller störtbölat efter en träning på det här viset)...
Det var en fruktansvärd upplevelse som jag gärna skulle göra ogjord... Min häst är påverkad för framtiden av detta passet... Det märkte jag redan passet efter... Det kommer att ta tid att få tillbaka förtroendet från min häst...
Min stora fundering som snurrat i huvudet sen i tisdags är:
- Gör alla 3-åringar förutom min galoppombyten efter 30 ridpass?
I fredags red jag med Helen i ridhuset. Det var mkt för Prinsen att hålla reda på så när vi skulle trava tog bensinen tvärslut efter tre varv. Manade då på honom att avsluta ett fjärde varv sen gav vi oss. Bra träning för honom att rida med andra. Några jämfotahopp och småjappningar fick han till, men inget allvarligt.
Han lyckades knocka mig när vi skrittade fram... Han fick sig en tillsägelse då, inte okej!
Bild från i onsdags.
