Jag har världens finaste häst i stallet men ingen motivation finns. Tanken när jag köpte min kille för 1,5 år sen var att rida treårstestet när tiden var inne, men som det ser ut nu så kommer det inte att bli av. På grund av hans överben förra vintern och våren så kunde han inte löshoppas och i höst och vinter har hans överben varit lite varma men inte så farligt att han inte skulle kunna skutta över små hinder men nu i det nya stallet har jag ingen vän som kan hjälpa mig. Det är jag och Prinsen. Känns lagom motiverande. Men det är väl ingen idé att deppa ihop bara för att det inte blir något treårstest, bara kämpa vidare med allt ändå. Det känns som ett för stort projekt att ensam hyra transport och åka iväg till främmande ridhus med en vild unghäst för att träna på att rida i andra miljöer också. Det känns inte möjligt att klara allt detta ensam med en unghäst.

 

Nä, idag ska jag sluta deppa och kicka igång ridningen igen på min ädla springare. Red en kort sväng i torsdags, men det räknas inte för det var barbacka i grimma...