Uttagningen
Uttagningen var seriösare än vad V sa att den var förra året. Det var dock en jätte besvikelse. Anläggningen är jätte stor och imponerande men hästarna och arrangemanget var en besvikelse... Hästarna speciellt var en besvikelse. De var feta, omusklade, stela och sega... Det var inte jätte roligt.
Jag fick den tanigaste och stelaste hästen på stället tror jag. Det kändes värre än när jag red på ridskola och var 8 år. Det var riktigt illa, tog jag i en tygel drog han huvudet åt motsatt håll och kunde överhuvudtaget inte släppa bettet eller slappna av och gå i form. Kunde knappt fatta galopp heller... Tårarna är på väg nu för att jag saknar mina hästar (ja pappa, jag kallar Dixie min) ännu mer nu. Jag åkte hit för hästarna, men vafan var det där?
Fuxen med rött svansskydd red jag.
Uttagningen började med att vi var tvugna att skriva på massa papper att vi förstår att ridning är en farlig sport och att vi gör det på egen risk typ (det händer bara i USA). Sen fick vi sitta upp på våra hästar, jag tror jag hann rida max 5 varv innan vi skulle gå in och rida mönstret. Det var ett ganska enkelt mönster, ungefär som western horsemanship, men min häst ville knappt komma fram i galopp... Jaja, tjuvkikade lite på pappret där de skrivit kommentarer om alla ryttare och på mig stod det: "Very dressageish" Vad ska det betyda?
Det här är mina känslor just nu kring detta. Vi får väl se vad som händer framöver. Jag kanske bara råkade få den sämsta hästen på stället som dessutom hade en dålig dag?! Vem vet? Vi får se... To be continued.
Pluspoäng för den snygga sadeln!
Kommentarer
Trackback
