Allt handlar om välgörenhet och Gud, hallelujah! Men vafan är verkligheten här?

Jag blir så less... Dem lovar en sak men sen när det kommer till kritan blir det inte av... ÅH, så frustrerande det är att vara i ett land där man är beroende av bil för att ta sig någonstans när man själv inte har någon bil!

Den här stan är stor som Paris till ytan men det bor endast kring 150 000 pers... För att ta mig till närmaste mataffär måste jag gå ca 35 min... Det är ett projekt att handla, man vill inte gärna bära hem kassar på flera kilo när man har en bra bit att gå hem sen...

Bussar tänker ni? Ja, bra idé! Det går några om dan, som typ cirkulerar runt hela stan innan man är framme... Och även om man tar sig till olika delar av stan så återstår det ofta att ta sig över en sex-filig väg eller gå en bra bit... Sen ska det väl också tilläggas att bussarna slutar att gå kring 7 på kvällen (och affärerna stänger 8-9).

Man är verkligen inte prioriterad som fotgängare i Amerika... (Bara för att dra upp allt negativt.) Man kan få stå och vänta 10 minuter på att få grön gubbe vid trafikljus och sen innan man hunnit över halva vägen är det rött igen. Så vi har slutat gå över övergångsställena vid trafikljus, vi passerar vägarna när det kommer en lucka i trafiken istället.

Och ännu en till icke underhållande sak med detta land är att då och då stannar bilar och frågar om man vill ha skjuts eller om dem kan få ens telefon-nummer. Vafan tror dem? Hoppa in i bilen med en främling? LÄMNA MIG IFRED NÄR JAG ÄR UTE OCH GÅR!

Fy fan! Nu går jag och duschar, sen drar jag täcket över huvudet och väntar på bättre tider. Hoppas ni har en bra dag!