"När du ser Jesus..."
"När du ser Jesus då vill du lägga dig ner och gråta, men så fortsätter du ändå..."
Om jag någonsin mot all förmodan skulle besöka Monterrey igen så skulle jag aldrig ens fundera på att bestiga Cerro de la Silla igen... Det var psykiskt jobbigt att vandra uppför en stenig och brant stig och veta att man har 4 h kvar innan man är uppe på toppen... Men vandringen ner var ännu värre, mina ben var som spagetti.
Vi började vandringen "lite lätt" genom ett villaområde innan vi kom upp till skogen (jag vet inte varför busschaffören släppte av oss så långt ifrån)
Första stoppet efter ca 30 min, någon som känner för att be?
Hyfsad utsikt redan här (varför fortsatte vi?)
Längs stigen var det uppskrivet hur långt man gått (1950 m? här)
Alla passager var inte enkla...
Utsikt från platån som vi fikade på (dimman över staden är förmodligen avgaser, äckligt)
Vi gick...
...och vi gick...
...och vi gick...
...och när vi trodde att vi började närma oss slutet...
...DÅ SER VI JESUS...
I det skedet ville jag lägga mig ner och gråta, precis som L:s kompis hade förklarat vandringen upp för Cerro de la Silla...
Men vi fortsatte vandringen uppåt
Med många pauser
Den här stenen var inte uppskattad av någon, men jag tror inte att någon av oss trodde på vad som stod egentligen. Men jag kan meddela i efterhand att det stämde! Det står något i stil med: "Det är en timme kvar till toppen, haha era idioter" Vi gissade på max 20 min, men oj så fel vi hade...
Ännu en paus (det är armeringsjärn som sticker ut från cementen. På många ställen var det cementerat, tror det berodde på den stora masten högst upp på berget)
ÄNTLIGEN UPPE! Nu kunde det väl inte bli bättre trodde vi...tills vi gick runt masten till andra sidan av berget...
Och fann denna utsikten! Det var magiskt! Då blev promenaden upp värd all svett och alla svordomar... (Där mannen i vit t-shirt står stupar berget rakt ner)
Vackrare utsikt får man leta efter
Det var otroligt mycket fjärilar uppe på toppen
Vi åt lunch och samlade krafter uppe på toppen för att ta oss ner från berget igen.
Så här såg stigen ut, på sidan av gallret till masten, för att ta sig till andra sidan av berget
På vägen ner såg vi en hel del vilda djur (eller ska man säga insekter, för jag tror bara vi såg ett riktigt djur)
Två ödlor (men vi såg många fler ödlor också. Blåa, svarta och bruna ödlor fick vi se)
Gillar hur den blå ödlan tittar fram bakom stammen -"Tittut!"
Skorpion av något slag (den var kanske 3-4 cm lång)
Syns inte så bra men det är en svart brun sak som liknade en ekorre på bilden
Den här är också svår att se men det är en vandrande pinne med gröna ben på kanten av stenen
Bildbevis på hur långt det var upp. Den högsta toppen i diset, det var toppen vi gick upp till (med masten men den syns inte i diset)
Om jag någonsin mot all förmodan skulle besöka Monterrey igen så skulle jag aldrig ens fundera på att bestiga Cerro de la Silla igen... Det var psykiskt jobbigt att vandra uppför en stenig och brant stig och veta att man har 4 h kvar innan man är uppe på toppen... Men vandringen ner var ännu värre, mina ben var som spagetti.
Vi började vandringen "lite lätt" genom ett villaområde innan vi kom upp till skogen (jag vet inte varför busschaffören släppte av oss så långt ifrån)
Första stoppet efter ca 30 min, någon som känner för att be?
Hyfsad utsikt redan här (varför fortsatte vi?)
Längs stigen var det uppskrivet hur långt man gått (1950 m? här)
Alla passager var inte enkla...
Utsikt från platån som vi fikade på (dimman över staden är förmodligen avgaser, äckligt)
Vi gick...
...och vi gick...
...och vi gick...
...och när vi trodde att vi började närma oss slutet...
...DÅ SER VI JESUS...
I det skedet ville jag lägga mig ner och gråta, precis som L:s kompis hade förklarat vandringen upp för Cerro de la Silla...
Men vi fortsatte vandringen uppåt
Med många pauser
Den här stenen var inte uppskattad av någon, men jag tror inte att någon av oss trodde på vad som stod egentligen. Men jag kan meddela i efterhand att det stämde! Det står något i stil med: "Det är en timme kvar till toppen, haha era idioter" Vi gissade på max 20 min, men oj så fel vi hade...
Ännu en paus (det är armeringsjärn som sticker ut från cementen. På många ställen var det cementerat, tror det berodde på den stora masten högst upp på berget)
ÄNTLIGEN UPPE! Nu kunde det väl inte bli bättre trodde vi...tills vi gick runt masten till andra sidan av berget...
Och fann denna utsikten! Det var magiskt! Då blev promenaden upp värd all svett och alla svordomar... (Där mannen i vit t-shirt står stupar berget rakt ner)
Vackrare utsikt får man leta efter
Det var otroligt mycket fjärilar uppe på toppen
Vi åt lunch och samlade krafter uppe på toppen för att ta oss ner från berget igen.
Så här såg stigen ut, på sidan av gallret till masten, för att ta sig till andra sidan av berget
På vägen ner såg vi en hel del vilda djur (eller ska man säga insekter, för jag tror bara vi såg ett riktigt djur)
Två ödlor (men vi såg många fler ödlor också. Blåa, svarta och bruna ödlor fick vi se)
Gillar hur den blå ödlan tittar fram bakom stammen -"Tittut!"
Skorpion av något slag (den var kanske 3-4 cm lång)
Syns inte så bra men det är en svart brun sak som liknade en ekorre på bilden
Den här är också svår att se men det är en vandrande pinne med gröna ben på kanten av stenen
Bildbevis på hur långt det var upp. Den högsta toppen i diset, det var toppen vi gick upp till (med masten men den syns inte i diset)
Det var underbar utsikt högst upp men jag ska aldrig mer göra om det! Haha
Kommentarer
Postat av: P
Vilka vyer!
Postat av: Johanna
Jag måste ju vara sämst! Satt och funderade över varför det var så himla länge sedan jag läste något blogginlägg som du hade skrivit... Jag hade ju givetvis glömt av att lägga upp den här nya bloggen i Bloglovin... Så jag har en heeel del att läsa ikapp! :P Vilken otrolig utsikt det var från det där berget!! Å kan bara ana hur himla fint det var i verkligheten...
Trackback
